Utförlig, grundlig och ingående är passande synonymer på Ia Genbergs fjärde bok Detaljerna. Hennes skicklighet att placera ordföljderna direkt i läsarens känsloregister är träffsäkert. Att hennes hantverk vann Augustpriset 2022 för Årets svenska skönlitterära bok är föga förvånande. Men en liten uns av kallsup får man när det stundvis drunknar i detaljer och det blir svårt att separera sidospåren från kärnan.
Detaljerna är en stillsam, reflekterande och roande roman där vi får följa en kvinna som är sängliggandes med feber. I sin feberyra dyker olika personer upp i hennes minne och de olika liv hon har levt med dem. Det hon kallar mindre liv inuti ett liv.
Genom fyra episoder får vi följa fragment av hennes vardag tillsammans med Johanna, Niki, Alejandro och slutligen hennes mor Birgitte.
Johanna svepte in och tog henne med storm. En kärlekshistoria som blomstrade men som också hann få ett slut. Med kärleken kommer presenter, uppmärksamhet och många varma stunder med litteratur och skrivande. Men också en beundran av egenskaper som hon saknade och en otillräcklighet i jämförelsen över hur olika de är. Även om livet med en sådan driftig person som Johanna blev en drivkraft för hennes egna skrivande blev det också en hårfin gräns mellan sökandet av beröm och sin egen självständighet.
Det var få personer som stannade kvar i Nikis liv och så blev det även för henne, men trots att deras vänskap blev kort minns hon Niki som en själsfrände. Deras liv tillsammans var ett äventyr. Niki var nyckfull och stökig både till personlighet och hem. Hembränningsapparat i köket, mögligt kylskåp och nattliga besök, inget var förvånande med Niki. Litteratur var även i det här livet en stor del av vardagen och samtalen. Enligt Niki själv var hon redan en författare eftersom att hon skrev, krångligare än så behövde det inte vara. Niki kommer att försvinna och bli hittad, men efter vänskapen tog slut och flera år passerat skulle hon aldrig hitta spår av henne igen.
Alejandro levde utan planer och löften. Deras möte skulle ge förutsättningar för ett nytt liv. I den här passionerade romansen ryms ingen litteratur. Han var hypnotisk och det var just hur han rörde sig på jazzklubbens scen som fick henne på fall. När hans rastlösa själ skulle vidare i världen fick hon frågan om att följa med men valde att stanna. Fem månader efter han rest började hon söka efter honom, men ingen hade hört eller sett honom. Utan sin vetskap lämnade han kvar en ofödd dotter i magen som han aldrig skulle få träffa.
Hennes mor Birgitte står för den avslutande episoden i boken. Birgitte beskrivs ha en ”tillbakadragen personlighet färgad av malande oro”, troligen en konsekvens av övergrepp som ung med sår som aldrig blev helade. I det här livet får vi följa hennes noggranna studerande av att försöka förstå sin mor och en uppväxt med psykisk ohälsa i familjen.
Hennes vän Sally är en trygg famn genom hela boken. Alltid i bakgrunden som ett skyddsnät och den hon vänder sig till. Likaså finns alltid böckernas betryggande omslag till hands.
När sista ordet är läst finns det två saker som särskilt stannar kvar. Det finns ingen Johanna, Niki, Alejandro eller Birgitte men ändå finns det något i Genbergs omsorgsfulla skildring av dem som är igenkännbart i en eller flera människor man mött. Personer som funnits i ens förflutna som nu börjar dammas av i ens minne.
Det andra är litteraturen, böckerna, titlarna och känslorna som alla bokälskare kan känna igen, likaså den enträgna längtan av att skriva med ständig skrivkamp. ”Inbundna från antikvariat, fuktskadade pocketar, dyra böcker med presentsnöre runt, böcker som inredningsdetaljer.”, skriver Matilda Olson på Kult och lyfter i sin recension särskilt fram huvudpersonens kärlek till böcker.
Litteraturen berättar i boken en egen historia. Redan i första stycket etableras böckernas inverkan i huvudpersonens liv: ”Efter några dagar med viruset i min kropp drabbas jag av en feber och får för mig att läsa en speciell roman igen, och först när jag sätter mig på sängen och slår upp den förstår jag varför.”
Den specifika boken öppnar sedan dörren till minnet av Johanna. Vidare beskrivs även hur litteraturen blev ett kärlekens samtal ”Litteraturen var min och Johannas bästa lek, vi introducerade författarskap och teman för varandra, epoker och regioner och enstaka verk, äldre och samtida och av olika genrer”.
De flesta recensenter lyfter fram samma berättelse om Johanna, Niki, Alejandro och Birgitte men vissa hittar andra spår som är värda att reflektera kring. Inga-Lina Lindqvist skriver i sin recension på Aftonbladet: ”När allt kommer omkring är Detaljerna en roman om normer och indirekt om normopatins förbannelse. Jag tycker mycket om att berättarjaget aldrig problematiserar sin bisexualitet eller moderskap…”
Genberg lyckas i sina beskrivningar göra kärleken så självklar. Den behöver inte förklaras, motiveras, diskuteras eller sättas i ett fack. Det är uppfriskande att läsa och sätter ribban för andra författare att fortsätta i samma anda inom flera områden där dagens normer behöver normaliseras.
Det här en bok utan kronologisk ordning. De detaljer som noga valts ut fångar en i konstant läsning som slutar vid sista ordet. Men även om läslusten är hög behöver man andas, läsa långsamt, känna på orden, förstå vad som beskrivs för att följa med i handlingen. Det är en feberyra precis i samma tillstånd som huvudpersonen.
Litteraturkritikerna är eniga, det här är en läsvärd bok för den som gillar romaner. Augustpriset avslöjar att bokhandlare och bibliotikarie uppskattar boken eftersom de utöver litteraturkritiker är med och utser vinnaren. Likaså får boken goda omdömen av sina läsare och även av mig.
Boken får en att minnas, reflektera över sitt eget liv och det känns. Det här en bok för dig som gillar lågmälda romaner. Du kommer inte lämnas oberörd. Men ge dig tid att läsa för att lämna utrymme åt detaljerna.